torsdag 25 juli 2013

En liten utvärdering

Tut mir leid, nu har jag sagt adjö till mina sprakresevänner. Det har varit sa enormt kul att vara här, tva veckor har bara flugit iväg! Inte en sekund har jag angrat mig och jag tror att det beror pa
  • resesällskapet - C är en toppentjej att resa med. Lättsam, ser saker och ting ur ett positivt perspektiv, är lika beroende av regelbundet mat-intag som jag, snarkar inte...
  • rätt niva pa ambitionerna - jag fick fragan om jag ville ga i en annan klass med högre tempo och som var tva veckor föremig men jag tackade nej. Jag behöver grunderna och behöver ta det i min takt.jag vill ocksa ha roligt. det är ju trots allt en semester-resa.
  • kurskamrater - nyfikna, roliga, energiska, väldigt unga människor, lätta att fa kontakt med, pratar med alla
  • maten - redig husmanskost, surkal, fläsklägg, korv, öl men ocksa enormt mycket snabbmat. Inte bara de internationella kedjorna utan tyska bagerier och slakterier. Man behöver inte ga hungrig manga minuter.
Grüss gott!

Lite lokalhistoria

Resan till München börjar närma sig sitt slut. Idag ahr jag checkat in on-line pa flygbolagets hemsida. Synnerligen bekvämt, att checka in on-line särskilt när man reser med enbart handbagage. I princip kan man ga direkt till säkerhetskontrollen.

Jag har ocksa gatt pa stadsvandring, med Sandemans all-for-free-city-tour. Rolig och engagerad guide som berättade det där lilla extra som gör att man kommer ihag det langt efterat. Han plockade fram  deltagare som fick illustrera vad han berättade. München är grundat av munkar (man hör nästan det) och en biskop byggde bro över floden Istar. Kürfuste nagotting blev avundsjuk och ville ha en egen bro sa han rev biskopens bro och byggde en egen. Da sladdrade biskopen och framtvingade en uppgördelse, att kürfusten fick behalla sin bro och plocka tull och skatt fran de som använde den men att han maste betala en tredjedel till biskopen. Sa, nu vet ni det. Imorgon aterkommer jag med hur kniuten pa förklädet kan avslöja ens civilstand. Tchüss!

tisdag 23 juli 2013

Arbetsmiljöproblem?

Münchens äldsta bryggeri besökte i igar kväll och JEEEZZUUZZ vilket liv och leverne de höll! Enormt stor lokal med bord och träbaänkar i varierande format, knökat med folk, en umpabumpa-orkester i mitten, tegelgolv, kakel pa väggarna och högt i tak= olidligt hög ljudniva! Trumhinnorna bara skallrade mot visdomständerna. C och jag lyckades hitta ett bord ute i Garten, i trädgarden vid en porlande fontän. Mmmm, möe bättre. Vi lyckades fa ner en liter av bryggeriets sommaröl. Bägge händerna behövs för att ens lyfta ölsejdeln.

måndag 22 juli 2013

Deinstag 22 Juli

Ett litet test idag; vi var förvarnade om det. Vi är fortfarande pa det allra enklaste Icg heiße mia, ich bin Leherin von Beruf, neunhundertundtrezig, er hat vier Kindern och sa vidare sa provet var inte sa svart. Jag har fatt fragan om jag vill hoppa över nagra lektioner och delta i en grupp som kommit längre men jag tackade nej. Jag är sa nöjd och trygg i min nybörjargrupp och vill inte känna nagon stress eller att det ska ställas krav som jag inte kan uppfylla. Detta är ju min semester!!

Efter förmiddagens lektioner akte jag sparvagn, först at fel hall och därefter at rätt hall. Mitt mal var die englische Garten. Ett stort grönomrade, perfekt att hänga med kompisar, dricka öl och ha det gott. Hela omradet genomkorsas av sma floder med rätt sa mycket ström som man kan bada i och aka med i. Jag tycktre först att det sag härligt ut och funderade pa ett dopp. Sen besinnade jag mig när jag kom pa, att efter man akt med ett tag, sa far man ju ga hela vägen tillbaka till sin plats i graset igen. Jag satte mig under ett stort bokträd istället och gjorde min läxa samt läste lite. Jag har redan läst ut först pocketboken "Svart flicka, vit flicka" av Joyce Carol Oates. Nu haller jag pa med "How to kill a mockingbird" av Lee Harper (jag laser den pa svenska men har endast engelsk titel i huvudet). Jag har hört och läst mycket om den och hitintills verkar den lovande MEN lite kackig översättning. " Vi skulle gilla att ha dig med" och "Det verkar inte klokt pa mig.  Hmmm....

Det var helgen, det

Weekend i Munchen har varit alles wünderbar; vi akte med tag (tuff-tuff), till Neuschwannstein Schloss, ett sagoslott som ligger mitt ute i skogen. Skolan ställde in den gemensamma utflykten emedan det var för manga anmälda. C och jag tog oss i kast med biljettmaskinen pa tagstationen och löste tur och retur till Füssing. Med en minut till godo, hittade vi rätt perrong och kom med rätt tag, alldeles smockat med människor. Med buss fran Füssing, upp till parkeringen vid nederkanten av skogen. 30 minuters bergbestigning - kanske inte riktigt men det var rejält brant att ga- senare var vi uppe vid slottet och utsikten var magnifik. Sa vi tittade, tog nagra kort och därefter travade vi ner igen. Buss och tag tillbaka till München.

Söndag akte vi med en kompis till en saltgruva. De hade guidad rundtur som började med ett litet tag (tuff-tuff), in i gruvan. Där satt jag pa lilla taget och kande mest för att hoppa av och ga tillbaka; det skulle bli mörkt, trangt, vi skulle befinna oss 200 meter under marken.... Men jag satt kvar och det var inte sa farligt. Tills vi skulle aka rutschbana ner, ungefär som pa Liseberg. Men som tur var, tvekade C och da kunde ju inte jag backa; pa rutschbanan, händer i kors, benen rakt ut och sa akte vi. Det var en bra upplagd guidning, varierande färdsätt;  en bat som gick över der Saltsee, en sjö med spegelblankt vatten, (tänk scenen i näst sista Harry Potter när han och Dumbledore aker över för att hitta medaljongen), en hiss och kanor, som fortfarande används av gruvpersonal.
Darefter akte vi till Königssee, en sjö kantad av höga alptoppar med snö fortfarande kvar som speglade sig i sjön. Mitt ute pü sjön spelade kapten trumpet för att vi skulle fa uppleva ekot, som kastades mellan bergsväggarna.
Grüs gott!

fredag 19 juli 2013

Lite basic facts

Snitsatstickat i München, ett nytt kapitel. Lite som en dagbok för att komma ihag resan. Jag aker alltsa till müchen i tva veckor för att läsa tyska. Jag har aldrig läst tyska innan sa det blir nybörjarklasen A1 för mig. Atta ungdomar, i 18-arsaldern, sju fran USA, en fran Spanien och sa jag. Garanterat den enda med läsglasögon, hahha.Min reskompis C hamnar i B1 sa vi ses endast när vi byter av varandra i klassrummen. Systemet är fyra lektioner tyska varje dag, antingen mellan 9.00-12.30 eller 14.45 - 18.00. Jag har förmiddag mandag-onsdag och eftermiddag tors-fre. C har givetvis tvärtom.

torsdag 11 juli 2013

Jag kan tänka mig att hyra cykel

Förresten, någon som har spenderat tid i Munchen och har några tips på sevärdheter eller "måste-göra" saker? Min reskompis C vill åka till ett slott, som ligger i närheten av Munchen som tydligen använts som motiv till många pussel.  Fler utflyktsmål?


Vi fick en svart biljett

Har ni möjlighet och är i krokarna så åk till Karlshamn och gå på utomhusteatern på Kastellet. I år så visar de Skattkammarön, med en fantastiskt duktig skådespelarensemble. Teaterscenen är uppdelad på två olika platser på den lilla ön. Det ingår en transport till Bristol i pjäsen  och man får en biljett vid incheckningen så att man kan åka med = traska tillsammans över stenarna. 

Och så drack vi cider och öl till maten

Stolta mammahjärtat tog emot son nummer två, på studentbacken. Så stilig man, vit skjorta och fluga med den vita studentmössan käckt på svaj. Mina två söner, det dyraste och vackraste jag vet.
Vi firade tillsammans med kusinen H som också tog studenten. Buffémat till 25 personer fixade jag och svägerskan ihop, inte i en handvändning för det behövs lite planering och energi att få ihop det, men med gemensamma krafter klarade vi det. Rostad färskpotatissallad med sparris och salladslök, helstekt fläskfilé, kyckling på spett och västerbottenspaj, fyra olika kalla såser och så underbart gott surdegsbröd  som vi köpte från ett lokalt bageri. Surdegsbröd I love!


tisdag 9 juli 2013

Jag gör andra misstag också

Alla gör misstag. Alla gör misstag hela tiden. Min filosofi är att man kanske inte behöver göra samma misstag två gånger utan att man kan ju göra nya. Dock, misstag som jag gjort två gånger:
Dragit upp persiennen i sovrummet, raskt och beslutsamt och visat brösten för grannen. Dock inte samma granne och misstaget gjordes med tjugo års mellanrum. Det senaste i lördags.


måndag 8 juli 2013

Huvudstaden i Portugal



Semester i Lissabon, i början på maj. Käre make skulle ändå vara ledig från jobbet så då passade vi på. Kompisar, J och J följde med. Trevlig resa!

Det var ju bara på skämt

Dröm som jag hade i söndags, någon gång på morgonkvisten:
jag var utanför mina föräldrars hus och vi var på väg därifrån. (Oklart dock vilka vi är) Vi sitter i en bil och vi kör runt huset (omöjligt IRL) men stannar utanför den ombyggda vedboden. Där ska vi plocka upp några som vi känner och vi sitter i bilen och  väntar på dem men de kommer inte ut. Jag måste gå in i boden för att hämta dem och då sitter de bara där, hållna gisslan av någon, en diffus mansfigur, äldre herre som är skitförbannad. På bordet framför fönstret ligger ett par avklippta barnhänder.
Det jobbiga i drömmen kommer nu: jag vet att jag på något sätt är inblandad i de här avklippta barnhänderna. Det känns som om jag försöker skydda mitt medvetna jag (alltså den riktiga Mia, inte i drömmen) genom att bara erkänna en viss inblandning, att " jag var bara med, jag gjorde inget" men den underliggande känslan är, att det är jag som har gjort det. Klippt av barnhänder för att bara spela ett spratt, jävlas med någon. Fortfarande oklart vem denna någon är men det känns som jag har blivit påkommen av den äldre skitförbannade herrn och han ställer mig till svars för det här. Då behöver jag ringa till någon (oklart vem - jag vet, sjukt vagt, men det är en DRÖM!) När jag ska slå numret så är det ett avklippt grisöra som jag håller i. Jag måste liksom veckla ut grisörat för att komma åt, att trycka på siffrorna, som klart och tydligt sitter  i grisörat. Känsla av att hålla i det mjuka, fuktiga grisörat, känna nummerknapparna under mina fingrar och liksom inte komma åt alla siffror jag behöver, är ytterst frustrerande. Och så hela tiden vet jag, att jag har gjort något som inte är bra men försöker intala mig att det var ju inte meningen, det var bara ett  tanklöst skämt och att det kanske inte ens var jag som gjorde det.Samtidigt som jag VET att det är jag som gjort det.

Så. Det känns skönt att ha det sagt. Jag heter Mia och jag drömmer skitkonstigt ibland. Här kunde jag ha publicerat ett foto på ett grisöra men jag tror inte att jag ska vidareutveckla mer. Det känns obehagligt och otäckt, att ens tänka på drömmen. Men nu finns den på pränt och varsågod, att skriva filmmanus på den. Jag kommer aldrig att titta på den! en gång räcker...

Betyder "baum" träd eller gran??

Stora händelsen som jag går och väntar på: två veckors språkresa. Vid nästan 48 års ålder!!! Det började så här, steg 1: Beklagan inför jobbarkompisar över att jag aldrig kunde åka på språkresa i min ungdom. Andra kompisar åkte till Brighton och USA men det fanns aldrig några pengar för dylika resor i min familj. Det var en stor men tyvärr ouppnåelig dröm. Steg 2: min jobbarkompis får en inbjudan till bröllop i Munchen, Tyskland. Företagsam som hon är, undersöker hon om det finns något sevärt eller någon aktivitet som är värd att spendera några extra dagar på. Smart tänkt,  hon ska ju ändå dit och då kan man ju göra en semester av det, sommarlovet är ju långt. Nu börjar steg 1 och steg 2 så sakteliga formera sig till steg 3: Min jobbarkompis kollar språkundervisning, en språkkurs och DÄR! hakar jag på.Total nybörjare i tyska, kan endast enstaka glosor och noll koll på grammatik, jag menar det verkligen; jag har obefintliga kunskaper i tyska. Aldrig studerat tyska. Såklart ska vi bägge åka på språkresa. På söndag bär det av. Tjugo lektioner i veckan i två veckor. Tjooohooo!
fakta: Munchen är Tysklands tredje största stad. Det är vad jag vet om resmålet i nuläget. Gemuse betyder grönsaker. Det är vad jag kan för glosa i nuläget. Uppdatering sker efter hemkomst

Inte tillbaka men tittar in lite

Hjälp, var har tiden tagit vägen? Om min tid hade varit definierad av takten på mina blogginlägg så har den stått stilla sedan i mars.Men det har den ju inte, det vet ju både du och jag. Du och du, förresten, finns det några kvar som läser? Läser de obefintliga inläggen...