Lite basic facts

Snitsatstickat i München, ett nytt kapitel. Lite som en dagbok för att komma ihag resan. Jag aker alltsa till müchen i tva veckor för att läsa tyska. Jag har aldrig läst tyska innan sa det blir nybörjarklasen A1 för mig. Atta ungdomar, i 18-arsaldern, sju fran USA, en fran Spanien och sa jag. Garanterat den enda med läsglasögon, hahha.Min reskompis C hamnar i B1 sa vi ses endast när vi byter av varandra i klassrummen. Systemet är fyra lektioner tyska varje dag, antingen mellan 9.00-12.30 eller 14.45 - 18.00. Jag har förmiddag mandag-onsdag och eftermiddag tors-fre. C har givetvis tvärtom.

Jag kan tänka mig att hyra cykel

Förresten, någon som har spenderat tid i Munchen och har några tips på sevärdheter eller "måste-göra" saker? Min reskompis C vill åka till ett slott, som ligger i närheten av Munchen som tydligen använts som motiv till många pussel.  Fler utflyktsmål?

Vi fick en svart biljett

Har ni möjlighet och är i krokarna så åk till Karlshamn och gå på utomhusteatern på Kastellet. I år så visar de Skattkammarön, med en fantastiskt duktig skådespelarensemble. Teaterscenen är uppdelad på två olika platser på den lilla ön. Det ingår en transport till Bristol i pjäsen  och man får en biljett vid incheckningen så att man kan åka med = traska tillsammans över stenarna. 

Och så drack vi cider och öl till maten

Stolta mammahjärtat tog emot son nummer två, på studentbacken. Så stilig man, vit skjorta och fluga med den vita studentmössan käckt på svaj. Mina två söner, det dyraste och vackraste jag vet.
Vi firade tillsammans med kusinen H som också tog studenten. Buffémat till 25 personer fixade jag och svägerskan ihop, inte i en handvändning för det behövs lite planering och energi att få ihop det, men med gemensamma krafter klarade vi det. Rostad färskpotatissallad med sparris och salladslök, helstekt fläskfilé, kyckling på spett och västerbottenspaj, fyra olika kalla såser och så underbart gott surdegsbröd  som vi köpte från ett lokalt bageri. Surdegsbröd I love!

Jag gör andra misstag också

Alla gör misstag. Alla gör misstag hela tiden. Min filosofi är att man kanske inte behöver göra samma misstag två gånger utan att man kan ju göra nya. Dock, misstag som jag gjort två gånger:
Dragit upp persiennen i sovrummet, raskt och beslutsamt och visat brösten för grannen. Dock inte samma granne och misstaget gjordes med tjugo års mellanrum. Det senaste i lördags.

Huvudstaden i Portugal

Semester i Lissabon, i början på maj. Käre make skulle ändå vara ledig från jobbet så då passade vi på. Kompisar, J och J följde med. Trevlig resa!

Det var ju bara på skämt

Dröm som jag hade i söndags, någon gång på morgonkvisten:
jag var utanför mina föräldrars hus och vi var på väg därifrån. (Oklart dock vilka vi är) Vi sitter i en bil och vi kör runt huset (omöjligt IRL) men stannar utanför den ombyggda vedboden. Där ska vi plocka upp några som vi känner och vi sitter i bilen och  väntar på dem men de kommer inte ut. Jag måste gå in i boden för att hämta dem och då sitter de bara där, hållna gisslan av någon, en diffus mansfigur, äldre herre som är skitförbannad. På bordet framför fönstret ligger ett par avklippta barnhänder.
Det jobbiga i drömmen kommer nu: jag vet att jag på något sätt är inblandad i de här avklippta barnhänderna. Det känns som om jag försöker skydda mitt medvetna jag (alltså den riktiga Mia, inte i drömmen) genom att bara erkänna en viss inblandning, att " jag var bara med, jag gjorde inget" men den underliggande känslan är, att det är jag som har gjort det. Klippt av barnhänder för att bara spela ett spratt, jävlas med någon. Fortfarande oklart vem denna någon är men det känns som jag har blivit påkommen av den äldre skitförbannade herrn och han ställer mig till svars för det här. Då behöver jag ringa till någon (oklart vem - jag vet, sjukt vagt, men det är en DRÖM!) När jag ska slå numret så är det ett avklippt grisöra som jag håller i. Jag måste liksom veckla ut grisörat för att komma åt, att trycka på siffrorna, som klart och tydligt sitter  i grisörat. Känsla av att hålla i det mjuka, fuktiga grisörat, känna nummerknapparna under mina fingrar och liksom inte komma åt alla siffror jag behöver, är ytterst frustrerande. Och så hela tiden vet jag, att jag har gjort något som inte är bra men försöker intala mig att det var ju inte meningen, det var bara ett  tanklöst skämt och att det kanske inte ens var jag som gjorde det.Samtidigt som jag VET att det är jag som gjort det.

Så. Det känns skönt att ha det sagt. Jag heter Mia och jag drömmer skitkonstigt ibland. Här kunde jag ha publicerat ett foto på ett grisöra men jag tror inte att jag ska vidareutveckla mer. Det känns obehagligt och otäckt, att ens tänka på drömmen. Men nu finns den på pränt och varsågod, att skriva filmmanus på den. Jag kommer aldrig att titta på den! en gång räcker...