Kära svärmor dog i slutet av oktober. Det var inte helt oväntat men hoppet fanns ändå länge, att hon skulle kunna ta sig tillbaka. Hon hade mycket kvar att göra och planerade för framtiden in i det sista. Det var kämpigt för henne mot slutet och vi var alla spända och berörda. Nu har hon fått frid och vi ser framåt igen. På begravningen låg
ett hjärta vid kistan från barnbarnen, med tack för all kärlek. Det var fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar