Vantar på gång. Den tiden är kommen. Vant-tiden. Eller så är den bra på väg , i alla fall.Vantarna är stickade i grå i Eskimå och det garnet är mjukt och gosigt att sticka i MEN det är synnerligen odrygt. Ett nystan räcker inte långt, knappt till en vante, med tumme och allt. De blev lite stora i handen men alldeles lagom i tummen. Hm, då funkar det inte att tova dem i maskinen eftersom då tovas ju allt. Tummen också. Så jag tog till handvalkning, med varmt vatten och såpa, först i handfatet och sedan på plastmattan i badrummet. Fungerade alldeles utmärkt att gnugga vanten, rätt så rejält, till rätt form, på plastmattan. Den är ju lite knölig och ojämn så det blev bra friktion. Nu ligger vantarna på tork och sedan ska det broderas och appliceras lite blommor, tror jag.
3 kommentarer:
Jag tvättar mina i maskin men du kasnke inte gillar det.. tycker det blir ganska bra! Ja eskimå är fint men håller med dej , jobbigt när det inte är så många m i det..blir säkert jättesnyggt när du pimpar upp dem med lite blommor!!=)
Hemstickade vantar och mässor är de finaste. Min mamma och moster förser mig med ett nytt set varje höst/vinter och jag får alltid så fina komplimanger att de är så fina och folk vill veta var de kan köpa dem. Men icke för de finns bara ett exemplar av dem. Jag ser fram emot att se vad du broderar på dina fina vantar.
Pixi: jag brukar också tova i maskin men just dessa vantar blev stora i handen men lagom i tummen så jag vågade inte köra hela vanten
Johanna: heja mamma och moster. En gång när jag gav bort mina vantar i julklapp sa mottagaren med stön och suck: -det är ju precis som när man fick paket av mormor.
Skicka en kommentar