Tre mornar i rad gick jag upp tidigt, åt frukost och gjorde mig iordning. Sedan satte jag mig vid telefonen och väntade på att någon skulle ringa, och fråga om jag ville jobba. Inte en käft ringde. Fy s-t-n , vad less jag blev. Fjärde dagen, ringde min förra chef och frågade om jag kunde tänka mig att jobba halvtid, fram till sommaren. Gissa vad jag svarade. Ett otvetydigt JA, DET VILL JAG. Så idag, var det tillbaka till the good old days. Svintidig morgon, 14 mils pendling tur och retur och rara, goa jobbarkompisar. Lucky me!
Jag ångrar att jag fegade ur och inte anmälde mig till broderade-knappar-bytet som mönsterarkivet anordnade för ett tag sedan. Bilderna på knappar, som dyker upp nu på en del bloggar, är helt bedårande. Nästa gång, då....
3 kommentarer:
14 mil!! Det var ju kort resväg, då måste det verkligen vara fina arbetskamrater och hyggligt jobb :)Grattis!
Tänk när man jobbar för fullt önskar man att man hade ledigt, och när man väl är ledig eller utan jobb så går det bara inte att njuta
Skönt att du fått lite regelbundet arbete, det är inte roligt att sitta och vänta på jobb. Lite lång resväg bara.
Skicka en kommentar