torsdag 18 november 2010

Puss på er!


Jag tackar för utmaningar och awards. De är jättekul att få och ibland följer ju små utmaningar med, att man ska berätta lite om sig själv t ex. Jag tackar igen men väljer att avstå, både från att skicka vidare och att följa reglerna. Och det gör jag helt helt enkelt för att jag inte vill. Jag gör det om jag vill och just nu...*kollar saldot på vilja-kontot; noll* vill jag inte. Jag skickar inte vidare kedje-sms heller. Så jag har samlat på mig ett antal års onda ögon och illvilliga tankar; jag bryter kedjan lätt som en plätt. Och har inte blivit av med min man, har nog fått en högst normal dos av olyckor och sover gott om nätterna ( inte alla nätter men det beror på familjens sammansättning just nu; en tonårskillar med ständigt pågående jetlag) Det var bara det jag ville säga. Puss alla bloggläsare!

3 kommentarer:

Efwa - Medea sa...

Visst klarar man sig utan olyckor även när man bryter kedjebrev.
Viktigt att kolla saldot på "vill-jag-kontot" ofta.

Maud/En bok om dagen sa...

Åhnej, åhnej, åhnej! Nu kommer du att drabbas av mosade körsbär i skallen när du som minst anar det.

Eller nåt. ;-)

Ofta tackar jag och tar emot, men sen spricker det när jag ska välja ut bloggar att skicka vidare till. Min favoritblogglista sväller och förändras ungefär varje dag, och att välja ut är knepigt och det är inte alltid jag vill. Den krymper sällan, när jag tänker efter - egentligen bara då någon lägger ner bloggandet...

Blenda sa...

Haha, jag gillar din stil! :-D Jag är själv riktigt "duktig" på att inte skicka vidare kedjebrev, alldeles särskilt sådana som hotar. (jag blir lite, eller ganska mycket, motvallskärring då...)

Apropå roliga ord (läste flera av dina inlägg på en gång, har visst varit ifrån datorn ett tag), så har jag ett nytt favoritord. Jag använder det som en mild svordom, tex mot min man när han har slängt (!!!)hostmedicinen jag just tog fram ur kylskåpet och ställde på köksbänken, medans jag gick och googlade hur stor dos jag ska ta... Ordet ja, glömde nästan bort det där när jag fick hög puls igen, ordet är SLUNGMÖGEL. Hörde det på det där vetenskapsprogrammet på SVT, apropå väldigt, väldigt, väldigt små saker. Det är tydligen väldigt, väldigt litet, slungmöglet. Men vackert, om jag minns rätt! :-)

Ha det gott/Blenda