Igår när jag stod och grundmålade vår andra ytterdörr, den på baksidan så lyssnade jag på Sommarprogrammet. Varför, varför flyttades det till P1 (jag vet, det var länge sedan bytet gjordes)? Nu måste man aktivt ratta in en annan radiokanal än den som står och skvalar. Nå, i alla fall var det Ann Heberlein som sommarpratade och hon uppehöll sig kring sin sjukdom och hur den styrt hennes liv. Det bara högg till i magen ibland , när hon tog upp vissa saker, som hur hon fått lära sig att handskas med leda, tristess och sin rastlöshet. Psykisk sjukdom är djävulskt, det går inte att föreställa sig hur utlämnad och stigmatiserande det är att inte må bra i huvet. Jag gillar verkligen att lyssna på Sommarprogrammen. Det är bara så sällan jag tänker på att leta upp dem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar