Tänk vad man kommer långt med lite humor. Jag har en elev i klassen, som kräver det där lilla extra tålamodet och behöver direkt uppskattning när det går bra. För det gör det ju faktiskt för alla ibland. Idag skulle vi gå till skolbussen efter en ansträngande dag ihop och han var inte riktigt vid min sida. Jag visslade till, som när man vill att en vovve ska lystra och hela ansiktet på min lille pärla lyste upp. Vi skrattade så att magen hoppade och vi skrattade länge. Det var det allra, allra roligaste vi har gjort ihop. 
3 kommentarer:
Och jag som inte kan vissla...
Tantvarning? Jaha... men det gör inget. Jag är gärna tant.
:-)
Nu sitter jag här med ett flin in ansiktet - jag blev alldeles varm inombords när jag läste detta inlägg!
/Blenda
Skicka en kommentar