Det var helgen, det

Weekend i Munchen har varit alles wünderbar; vi akte med tag (tuff-tuff), till Neuschwannstein Schloss, ett sagoslott som ligger mitt ute i skogen. Skolan ställde in den gemensamma utflykten emedan det var för manga anmälda. C och jag tog oss i kast med biljettmaskinen pa tagstationen och löste tur och retur till Füssing. Med en minut till godo, hittade vi rätt perrong och kom med rätt tag, alldeles smockat med människor. Med buss fran Füssing, upp till parkeringen vid nederkanten av skogen. 30 minuters bergbestigning - kanske inte riktigt men det var rejält brant att ga- senare var vi uppe vid slottet och utsikten var magnifik. Sa vi tittade, tog nagra kort och därefter travade vi ner igen. Buss och tag tillbaka till München.

Söndag akte vi med en kompis till en saltgruva. De hade guidad rundtur som började med ett litet tag (tuff-tuff), in i gruvan. Där satt jag pa lilla taget och kande mest för att hoppa av och ga tillbaka; det skulle bli mörkt, trangt, vi skulle befinna oss 200 meter under marken.... Men jag satt kvar och det var inte sa farligt. Tills vi skulle aka rutschbana ner, ungefär som pa Liseberg. Men som tur var, tvekade C och da kunde ju inte jag backa; pa rutschbanan, händer i kors, benen rakt ut och sa akte vi. Det var en bra upplagd guidning, varierande färdsätt;  en bat som gick över der Saltsee, en sjö med spegelblankt vatten, (tänk scenen i näst sista Harry Potter när han och Dumbledore aker över för att hitta medaljongen), en hiss och kanor, som fortfarande används av gruvpersonal.
Darefter akte vi till Königssee, en sjö kantad av höga alptoppar med snö fortfarande kvar som speglade sig i sjön. Mitt ute pü sjön spelade kapten trumpet för att vi skulle fa uppleva ekot, som kastades mellan bergsväggarna.
Grüs gott!