lördag 6 februari 2010

Lördag natt


En ung person i min absoluta närhet, har ett snudd på obefintligt lokalsinne. Det kan ta sig uttryck på många sätt men inatt slog det all-time-high. Käre A skulle hälsa på sin flickvän på en mindre ort 6 mil från hemma. Han skulle ta tåget och därefter gå till flickvännens hus eftersom hennes föräldrar inte kunde hämta vid stationen. Promenaden hade han gjort "många gånger" innan så det skulle inte vara några problem. En timme efter att tåget nått stationen, ringer käre A och är vilse. " Jag har gått och gått, jag hittar inte, jag vet inte var jag är och snart dör min mobil" varpå det tar 0,7 sekunder för min magsyra att gå halvvägs upp till öronen. Jag får mobilnumret till flickvännen och försöker förklara för henne var käre A befinner sig, närmare bestämt en diffus affär som han har sett, Färghallen. Flickvännen svarar att "Färghallen ligger inte alls där jag bor" och då stiger magsyran ytterligare några decimeter. På med datorn och letar upp numret till taxi där de befinner sig. Jag förklarar läget och nu rinner magsyran längs tinningarna eftersom käre A inte har några kontanter med sig. Taxi lovar att köra honom och när käre A sitter i taxin och ger adressen dit han ska, bara tittar chauffören på honom och konstaterar att "Du har inte så bra lokalsinne, va?" kör honom 400 meter och lämnar sitt bankkontonummer.

Hur var er lördagkväll?

5 kommentarer:

Carolina sa...

Stackare
Hoppas resten av kvällen blev bättre :)

Call design sa...

Oj stackarn!

Förstår att ditt hjärta bankade på rätt så bra!

Men en rolig historia i efterhand att läsa med ditt härliga sätt att beskriva saker på!
Många må gott hälsningar

Blenda sa...

Hahaha, vilken underbar historia! :-) Jag slår vad om att han kommer att få höra det här många, MÅNGA gånger under åren som kommer!

Men visst är det hemskt vad maktlös man känner sig, eg vill man (jag) inte att ungdomarna ska få gå längre bort än vad navelsträngen räcker...

Skönt att det ordnade sig!

Tusse Fox sa...

Tur att det slutade yckligt!

Emmas dagar sa...

Vilken söt historia! Vad skönt att det gick bra tillslut. :-)