Midsommartårtan blev fantastiskt god. Men utseendemässigt var den en katastrof. Jag bakade en sockerkaka och kokade lite rabarberkompott, söt och smaskig . Jag delade och skar av kanterna på sockerkakan och fyllde den med kompotten. Därefter gjorde jag en jordgubbsmousse enligt konstens alla regler. Vispade färskost med lite socker, blandade i Kesella vanilj, vispad grädde och en liter mixade jordgubbar. Sen skulle jag ha i gelatinet och det var där som det nog gick lite fel. Receptet på tårtan hade jag läst i Buffé-tidningen och jag litade blint på mitt läsminne (det stämde till stora delar men fallerade på en kritisk punkt). Receptet fanns alltså inte där jag befann mig. Det gjorde heller inte mina gelatinblad utan värdinnan hade gelatinpulver. Det är jag inte bekant med, men med rödvinets framkallade mod så blandade jag pulveret lite hej och hå och blandade i. Sockerkakan, full med kompott låg snällt i formen och så mousse runt om och ovanpå, in i kylen och stelna i fyra timmar. När jag lossade springformen så gav sig tårtan av. Ut mot kanterna, över mina fingrar, ner på diskbänken... Inte snabbt, som ett snöskred utan mer som en bestämd rörelse, utåt .Rörelsen stoppades av en pajform som tårtan serverades ur. Gästerna åt och den var jättegod men.... Det var ingen utställningstårta, om man säger så. Men god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar