Ikväll har jag blivit av med lite av min ilska, på att sticka rasande fort. Min grå kofta med lååååånga framstycke är nu officiellt klar. Fin och redig är den, hopsydd och provad framför spegel. Min alltid så praktiska KM berömde den men kunde inte riktigt förstå varför det hängde och slängde så, där fram. "Ska den va´ så?" Morr morr, fick han till svar och nöjde sig med det. Imorgon ska jag på loppis och sen på 18-årskalas. Tösabiten som blivit så stor, är en kompis dotter och jag tänkte förära henne ett armband. Ett fint, med två prickiga hjärtan och ett hjärta av pärlor.
1 kommentar:
Se det hjälpte, synd at du inte hade låååååååångt bakstycke, då hade du sett ut som engelska drottningar, med släp :)Nej, förlåt, inte meningen att "mobba" dig, jag gillade bara den fina slogan du visade, eller bild eller vad jag nu ska kalla det för. Fattar att du inte alltid har det lätt men jag tycker du verkar hålla humöret uppe ändå, faktiskt...ha en fin helg :)
Skicka en kommentar