Livet har stannat upp lite. Min mamma dog, helt plötslig och utan några större annonseringar, precis så som hon har levt. Vi var alla där när hon dog och det var lugnt och stilla men det känns för jävligt. Jag skulle så gärna vilja prata med henne, i alla fall en gång till... Vi hann inte prata färdigt för vem visste att mamma skulle dö? Hon blev 66 år och hade planerat att leva till cirka 90, för att hinna få trädgården i ordning. Jag litade på att det skulle bli så också...
13 kommentarer:
Jag beklagar verkligen din stora sorg. Det måste vara hemskt att mista sin mamma.
Sköt om dig!
Kram
Jag beklagar de som hänt.
De är tufft när de än händer.
Må så gott de går
Eva.
Jag är hemskt ledsen över att du har mist din mamma!
Stor kram.
jag beklagar sorgen
Jag beklagar så din stora sorg. Jag ryser när jag läser... Minnen bubblar upp... I morgon är det ett år sen min svärmor hastigt, och oväntat, gick bort vid en ålder av 67 år. Du finns i mina tankar, styrkekramar!!!
Åh, jag har stått i dina fotspår också, trodde jag skulle bli galen till slut av alla tänk om osv. jag kan bara skicka dig mina varmaste tankar och ta hand om dig
Tänker på dig.
Oj, många kramar till dig och alla dina anhöriga! Gör ont att höra!
Tänker på er, kramar!
Beklagar din och familjens sorg. Det är alltid tragiskt när ett liv slutar för tidigt. Att mista sin mamma är något som är speciellt svårt. En del av ens barndom försvinner och plötsligt är man den älsta generationen.Kramar till dig
Kondulerar. Kan inte fatta hur du nu har det men sänder en kram...
Jag beklagar så din stora sorg.
Assi
Usch, vilken tråkig läsning. Jag beklagar verkligen sorgen! Ta hand om dig mitt i allt!!! Massor med kramar från mig!!!
Så hemskt att mista sin mamma sådär plötsligt. Att inte hinna prata färdigt som du skriver..
Varma tankar till dej och familjen!
KRAM!
Skicka en kommentar