Köpstopp? Pytt!

Nu tror jag att det är så här: om man bestämmer sig för att banta = utesluta viss mat i syfte att gå ner i vikt så blir just den maten, av någon konstig anledning det enda man kan tänka på och det är det enda man blir sugen på. En sorts fixering, alltså. Kan det vara så att samma resonemang passar in på köpstopp av garn? Jag bestämde mig i januari; sticka av det garn du har! Du ska inte köpa mer garn! Rätt så strängt sa jag det också, så att jag skulle fatta. Vad händer? Jo, jag är "tjockare" än vanligt på garn; två härvor limegrönt lin-garn, två härvor svart lin-garn, en härva en-trådigt limegrönt ullgarn från Kauni... och det bara på två dagar! Och det verkar vara ytterligare en fixering nu, nämligen den vid limegrönt garn. Det är väl inte konstigt att man inte begriper sig på andra människor när ens egna handlingar är ett mysterium?