Måndag morgon - inge´bra. KM gick från sur och grinig, från det att han slog upp ögonen till sur, grinig och superstressad när bilen inte startade. Jag fick kasta mig i bilen, med halväten macka för att ge sonen och mannen skjuts till tåg och jobb. Sen bara fortsatte KM och jag att missförstå varandra och tro att den andre visste hur man tänkt eller att vi visst det hade bestämt att... Denna surdeg spred sig till sonen också, som ville ha skjuts hem men inte gå till affären men som ändå fick till affären när jag stod vid stationen och väntade. Ja-a då, utan mobil såklart. Och allt detta i 15 minusgrader. Men enligt mitt motto: det kunde vara värre. Nu blev det som tur var, inte värre utan helt plötsligt BÄTTRE när följande stod att läsa i kommentarsfältet: 
Lena D sa:
Grattis till hemligt paket.
2 kommentarer:
Ja, det är ju lätt så att surdegar flyter ut o "smittas". Alla vet ju att det är likadant med leenden. Det smittar också. Att det ska va så svårt att komma ihåg o le oftare...Hoppas din dag slutar i leenden eller varför inte gapflabb? =D
Vilken tur att det blev lite bättre till slut, en del dar är det bästa att bara gå och lägga sig igen tror jag
Skicka en kommentar