Det var längesedan det visades upp något stickrelaterat i bloggen men det betyder inte att det inte stickas. I samma paket som jag fick Norweigan Wood-boken så hade söta kompisen också lagt ner ett nystan Noro. Jag blev sugen på att virka och satte virknålen i Noro-garnet, med målet inställt på ett par vantar. Och det blir nog ett par vantar så småningom, men inte nu. Ett nystan räcker ju inte till bägge paren och jag är inte beredd att köpa ett Noro-nystan. De är ju snor-dyra! Men då kom jag på att jag kan virka muddarna i Noro och fortsätta med handen i ett annat garn. Svart ullgarn kanske. Jag repade upp muddarna ett par gånger och Noro är inte ett garn som lätt låter sig repas upp. När jag beställde garn att göra klart raggisarna så kunde jag inte låta bli avdelningen för Kid Mohair-garnerna. De är som luft... En sjal, Skiraste sjalen, sitter på stickorna. Den blir nog en present, till en viss 40-åring. Men vad ska jag göra med det blå? Och med det roliga bouclégarnet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
En arbetskollega som varken stickar eller virkar fick köpt någon typ väv på Panduro som hon sedan trädde Bouclegarn i, Det blev en jättefin sjal som på något vis likaväl minner mig om virkade galler. Ett tips bara. Nu ska jag finna ut vad Noro-garn är för något..
Skicka en kommentar